Det är bara en sak jag ångrar

Nu var det längesen jag skrev något. Inte för att jag legat på latsidan – tvärtom har det varit lite för mycket, och det som fått stryka på foten när jag prioriterat min tid är bland annat bloggen.

I tisdags gick Inspirationskväll med Teknikkvinnor av stapeln. Runt 130 Teknikkvinnor samlades i en magisk lokal (med stjärnhimmel, bara en sån sak!) i centrala Stockholm. Som den ingenjör jag är har jag givetvis räknat lite på det:

• Eventet ägde rum på dagen 6 veckor efter att jag skapade gruppen.
• Teknikkvinnor hade alltså existerat i 42 dagar
• Antalet medlemmar var ganska exakt 14 000
• Ovan 2 punkter innebär att jag i genomsnitt släppt in 333 personer i gruppen, varje dag sedan jag skapade den
• Det innebär också att ungefär 1 % av gruppens medlemmar var på plats i Stockholm (och jag tyckte vi var måånga!)

Det är bara en sak jag ångrar. Och det är en formulering som slank ur mig under min inspirationsföreläsning. Jag pratade om min bakgrund som ”nästan utbränd” och sa att ”jag gick bara nästan in i väggen – jag är alldeles för plikttrogen för att inte orka kliva ur sängen på morgonen”. Tanken var att driva med mig själv, men insåg snabbt att det bara var klumpigt sagt (humor och självdistans är en viktig del av min personlighet, men det är ibland en svår balansgång att skämta om jobbiga saker). Fick inte till en pudel/ursäkt där och då på scenen, så därför vill jag vara tydlig här och nu istället. Jag menar inte att den som inte orkar kliva ur sängen är svag. Jag menar inte att det är fel att vara så slutkörd att en inte klarar av att gå till jobbet/plugget. Eller jo. Det är FEL. Väldigt fel. Men det är inte personens fel. Det sista en utmattad person behöver, är ännu lite mer skuld och skam. Så om någon tog illa vid sig, vill jag verkligen be om ursäkt.

Jag tycker snarare det är viktigt att lyfta upp mina skavanker och visa att jag inte är perfekt. Det behövs kontraster till den många gånger perfekta ytan vi skådar i sociala medier. Jag vet att jag inte är ensam om att ha varit (och till viss del fortfarande är) prestationsprinsessa. Jag vet att jag inte är ensam om att behöva terapi emellanåt. Jag vet att fler än jag äter medicin av olika anledningar för att må bra. Men jag vet också att vi många gånger är för dåliga på att prata om detta! Som förebild vill jag visa att det är okej att inte alltid vara okej. Jag vet att jag inte kommer älskas av alla, och även det är okej.

Just nu sitter jag på ett Espresso House inne i stan och ska strax träffa min kompanjon från eventet, Maria Norberg. Vi ska läsa igenom enkätsvar, klappa oss själva på axeln lite och njuta av att vi är igång på riktigt. Är fortfarande helt lyrisk över att ha fått träffa er, PÅ RIKTIGT. Tänk om jag inte hade tryckt på ”Skapa-gruppen-knappen” den där tisdagen i September..?

All positiv respons triggar och inspirerar mig ännu mer. Jag vill förnya och förändra: mot en mer jämställd, innovativ och lönsam teknikbransch! Detta vill jag göra med alla kompetenta kvinnor i olika åldrar som utgör Teknikkvinnor. Jag är ert största fan!

Jag vill önska er en fin Allhelgonahelg! Kram/Maria